Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kargrund, der jag drifver vind för våg, måste lotsa
mig genom de här bränningarna.”
”Nå väl — återtog Carteret, med ett visst
allvar — roa och smickra Drottningen och stör icke
Prinsens maklighet.”
”Så vidt mina föreskrifter och engelska flaggans
heder medgifva, vill jag i sednare afseendet följa Ert
råd, My Lord! — genmälte Amiralen — Men hvad
jag i det förra har att iakttaga är för mig
fortfarande en gåta.”
”Jag skall då tyda den åt Er, Sir — förklarade
Ambassadören — Låtom oss gemensamt öfvertala
Drottningen, att bese engelska flotlan, der Ni på Ert
Amiralsskepp ger henne en fest, och henne till ära
använder det krut, som blifvit sparadt mot
rys-sarne.”
”Heder och tack, My Lord! — utbrast Norris,
glad — Ert förslag skall bli verkstäldt till punkt och
pricka, och om Drottningen icke blir belrten, måste
antingen hon vara förbannadt granntyckt, eller jag
icke heta William Norris.”
Amiralen höll ord: fien 3 September besökte
Ulrica Eleonora engelska flottan, der hon firades och
undfägnades på ett sätt, som länge förvarades i
minnet och vid hofvet utgjorde samtalsämne.
Denna artighet besvarade Drottningen med en
bankett, som hon åtta dagar derefter gaf i
kungshu-set, och der Lord Carteret och Amiral Norris voro
de gäster hon företrädesvis utmärkte. Lorden yfdes
öfver den roll af betydenhet han sålunda spelade
inför hela hofkretsen; men Amiralen fann sig besvärad
af den i ögonen springande uppmärksamhet, som vi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
