- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
6

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

landen, och svidande sorger hade också bidragit att
trycka på hans utseende ålderdomens pregel; men då hans
tankar fastades på något föremål, som lifligt anslog
dem, flammade hastigt ur de insjunkna gråblå ögonen
ungdomens eld, och till’och med det i allmänhet matta
uttalet fick fart och styrka.

En intagande utländska hade, under hans
beskickningar i fremmande länder, röfvat hans hjerta och
skänkt honom sin hand — stunder af säll förening,
gäldade med åratal af saknad och sorg! Efter första
årets äktenskap egde han en son; vid slutet af det
andra slöt han en dotter i sin famn, men sköt henne med
fasa ifrån sig, för att knä böjande gråta invid modrens lik.

Tiden minskade svedan af såret, utan att någonsin
mäkta helt och hållet läka det. Underhandlingarnes
och de diplomatiska umgängcscirklarnes oundvikliga
förströelser, så länge han var i tjenst, skingrade väl
ögonblickligen hans dystra tankar; men de skockade
sig desto mörkare, när han, ledig från göromål och
sällskap, fann tomheten i sitt hem och nya väckelser
till bedröfvelse just af de glädjeknoppar, hvilkas första
tillstymmelse rågade måttet af hans nu flyktade
husliga sällhet. Deras åsyn påminde honom alltför lifligt
om sin förlust, och ju högljuddare’de i oskyldig fröjd
jollrade kring honom, desto djupare trycktes saknadens
törne i hans blödande hjerta. Oaktadt hans förstånd
och föresats att vara rättvis i sin faderskärlek, lutade
denna med bestämd öfvervigt åt sonen, under det hanr
ej mäktade besegra en viss obenägenhet mot dottren,
hvars födsel kostat modren lifvet. Han misshandlade
henne visserligen aldrig; men då fadren med välbehag
fördrog, att Ludvig klängde upp på hans knän, ystert
fattade honom kring halsen och kysste honom med en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 12:32:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtvenne/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free