- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
10

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligt En kall vinterdag begaf ban sig ut på den
is-lupna sjön, för att fånga gäddor, och råkade i närheten
af ett strömdrag, der isen brast under honom och han
således föll i vattnet. Väl räddade han sig från att
drunkna; men den ådragna förkylningen angrep
honom så hastigt och så häftigt, att läkarekonstens
tilli-tade alla utvägar ingenting förmådde mot lungans
frätande antändning och de våldsammaste håll och sting.

Nästan lika mycket af läkarens bekymrade uppsyn»
som af sina svidande plågor, anade Sparfvenfeldt att
hans slut nalkades. »Bered och trösta min hustru
öfver hvad som jag nogsamt röner innan kort m£sle
inträffa,» yttrade han.då till honom, »och när ni finner
henne nog undergifven sitt förestående öde, att kunna
derom uthärda ett samtal med samlade sinnen, så säg
mig till, på det jag ännu en gång må for henne öppna
hela mitt bjerta, innan det brister.»

Af sin hustrus förgråtna ögon ocb de suckar, som
tidt och ofta smögo ur hennes bröst, märkte han snart,
att läkaren fullgjort sitt uppdrag. 1 hennes inre
kämpades dock mången hård kunp, innan hon, sättande
sig vid den döendes sjuksärfl? med stadig röst yttrade:
»Jag, olyckliga, vet allt och afbidar, under heligt
löfte inför Gud och dig, outsägligen älskade make och
oskattbare vän! att i allt ställa mig din vilja till
ofelbar efterrättelse, hvad belst du må finna godt att
meddela mig.»

Sparfvenfeldt log sin hustrus hand, den han förde
till sina läppar och sedan lade på sitt hjerta, der ban
qvarhöll den medan han talade.

»Tack, ömt älskade maka!» — så föllo orden, med
matt röst och sekunders uppehåll, under det ban
emellanåt sökte hemta sig — »för en sammanlefnad af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 12:32:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtvenne/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free