- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
11

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oafbraten så 11 het, alltför stor att kunna räcka längre:
d’et hade varit mera, än på en mensklig lott kan
belöpa. ... Nu äskar jag, såsom yttersta beviset på din
kärlek, att du sörjer min bortgång med sans, sörjer
på ett sätt, med ett ord, som är oss begge värdigt. . . .
Lef för vår Fredrik! Om ban får stjuffader — — —
se så, inga öfverilade föresatser, inga vanskliga
försäkringar, dem händelserna, klokheten och ditt egei
bjerta skulle kunna tillintetgöra — — — om
således Fredrik får stjuffader, så låt uppfostra gossen utom
hus, under ledning af någon lärare, som är förtjent i
alla afseenden af ett så vigtigt förtroende; men fortfar
du att förblifva ensam, så släpp bonom ej ifrån dig,
innan hans uppfostran är fullbordad. . . . Lägg intet
band på hans val af lefnadsyrke, men forska noga,
om valet göres af fallenhet och inre kallelse, eller om
glittret förleder honom. . . . Ingen drifbusplanta för
öfrigt! Låt honom, utrustad med ömma råd och
vägledande upplysningar, tumla om i verlden — en
själfull yngling behöfver det; med starka lidelser begår
man stora dårskaper, och bättre att de ske i yngre
åren, än på gamla dagar. V. . Helgonet nu för tiden
är merändels blott en larf åt skenheligheten, och
fruktade jag, att han fölle in i en sådan last, så finge han
icke, så son han är, min sista välsignelse. . . . Jag
hade mycket, mycket mer att säga dig . . . men»

1 detta ögonblick förseglade döden för evigt bans
mun.

Veckor förgingo, innan enkan blef så mycket
mästare öfver sin smärta, att bon kunde sörja efter det
begråtna föremålets sinne ocb föreskrift. Men tiden
hjelpte henne småningom att beherrska sorgens
häftighet; den förvandlades i stilla, öm saknad, som blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 12:32:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtvenne/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free