- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
39

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vida det var en flamma, häftig och försvinnande som
blixten, eller en sakta, men uthillande .eld, som
ingenting kunde släcka, och b vars gnistor ännu vid
lif-vets gräns skulle glöda under askan af utbrunna
lidelser. Hon var för klok att umgås med planer till en
förening mellan sin son ocb sin fosterdotter, ehuru
derigenom fru Sparfvenfeldts käraste önskan skulle
uppfyllts. Men hon visste, att nya föremål, vexland*
tycken och flera andra omständigheter kunde göra en
sådan plan till intet, eller, om föreningen bragtes till
stånd af fremmande inflytelse, blifva källan till en hel
lefnads olyckor för någondera eller begge. Just till alt
förekomma detta, fann hon nödigt att följa dem på
spåren, på det icke någon uppbrasning, någon öfverilning
mlUe obetänksamt tillknyta band, hvilka väl i
framtiden kunnat slitas, om någondera funnit dem
tryckande, men icke utan sveda ocb harm.

Aldrig hade på Berga lynnena varit så förstämda,
som dagen ianan Fredriks afresa. Det lig ett konstlad!
lugn på ytan, hvilket illa bemantlade känslornas
svallning på djupet. Man ratade samtalsämnen, man vägde
ord, för att icke uppröra de andra eller förråda sig
sjelf. Man skulle velat hejda minuternas fart, för att
kunna suga de sista ögonblickens sammanvaro — och
man undflydde bvarandra likväl, för att slippa
förställningens tvång ocb itminstone få bedröfvas ostörd.

I vester flämtade dagens försvinnande strimma oo^
milda aftonfläktar svalkade Augustiqvalmet. Deras
sus-ning genom asparnes skälfvande kronor och popplarnes
glittrande silfver utgjorde finalen af den bevingade
sångarskarans konsert. På afstånd hördes då ocb då
vallhjonens horn och deras rop, blandade med
klockspelet af den mot hemmet drifna, ömsom bölande och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 12:32:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtvenne/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free