- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
55

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

itt af en sä huld moder, som öfverstinnan vore för
benne, erhålla underrättelser om och helsningar frå«
sin far. Matbilda fortfor icke desto mindre att, pi
hennes tillsägelse» di och då skrifva till både far och
bror, hvilken sednare en enda gång bevfirdigade
sy-stren med ett kort svac» i den mest fremmande och
öf-Tcrlägsna ton.

Flera veckor hade man i hemorten saknat alla un»
derrättelser om de utrikes resande, då en eftermiddag»
under det öfverstinnan öch Matbilda voro sysselsatta
med handarbeten, Bergas gårdsfogde, mot vanan
oanmäld, inträdde och med häpen uppsyn utbad sig, att fl
tala några ord enikildt med hennes nåd.

»Har någon olycka händt,» frågade genast denna,
»så säg mig utan omsvep, hvaruti den består, i fall
snar bjelp eller skyndsamt beslut äro af nöden. Ert
utseende bådar intet godt.»

»Jag skulle ödmjukast be att få tala med hennes nåd
mellan fyra ögon.» mumlade gårdsfogden mellan
tänderna och sneglade förstulet på Mathilda.

Förvånad öfver denna hemlighetsfull het oeh ännu
mer, att den syntes afse hennes fosterdotter, bad bon
henne vänligt gå in uti sin kammare, medan
öfverstinnan uppgjorde med sin gårdsfogde hvad han kunde
hafva att andraga.

Utan nyfikenhet aflägsnade Mathilda sig i ögonblicket.

»Nå väl, min käre vän! vi äro nu ensamme,» tog
fra Sparfvenfeldt till ordet; »hvad har ni att förkunna
på en så ovanlig tid och som icke kan nämnas i unga
frökens närvaro 7»

»Gud låte hennes nåd och den unga, vackra, nådiga
fröken, som alla hålla så mycket af, ej taga alltför illa
tid sig!» yttrade nu gårdsfogden, i det han suckade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 12:32:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtvenne/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free