- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
62

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ingendera af de begge älskande gaf bon del af denna
sin plan. En sextonårig flicka, obekant med behofven,
obekymrad buru de hittills blifvit, huru de framdeles
skulle varda fyllda, kunde möjligen missförstå, men
omöjligen fatta hvad som tillgjordes för att betrygga
hennes ställning i lifvet. Och Fredrik, alltför kår att
uppskatta beräkningar, alltför stolt att lägga band på
sin kärlek för att vinna fördelar: huru skulle väl han
— den knappt mer än tjuguårige ynglingen — kunnat
förmås att ge sviga för den öfvermodige fordne
lekkamraten, i ändamål att beveka honom till eftergifter
vid delningen af hans faders qvarlåtenskap!

Både således i afsigt att stäfja kärleksbranden och
aflägsna tvedrägtsfaran, påskyndade Öfverstinnan
Fredriks afresa till hufvudstaden, för att der någon tid
arbeta i embetsverken. Ludvig väntades dagligen till
Berga, fastän han ej vårdade sig att underrätta någon
om tiden för sin ankomst, och innandess ville
öfverstinnan, att Fredrik skulle vara borta.

Det behöfdes modrens manande kraft att denna
gången drrfva den älskande ynglingen från det landtliga
hemmets lugna enfald till hufvudstadens bullrande
förströelser. Icke eös ärelystnadens i manliga bröst öfver
hufvud så mäktiga driffjedcr egde i hans någon
spänstighet, innan öfverstinnan med den qvinnan egna
fint-lighet förstod att gjuta den i kärlekens degel.

»Huru gerna jag än önskade alt alltid få behålla
dig bemma, käre Fredrik!» yttrade en dag
öfverstinnan till honom, då de voro ensamme, under det bon
gifvit Mathilda att syssla på sin kammare, »fordrar
dock omtankan för din framtid, att du söker göra din
bana i Stockholm. Så länge jag lefver^ hoppa* jag att
du då och då ser till oss på Berga, och när det en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:45:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjtvenne/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free