Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mathilda satte sig vid sitt piano; Fredrik ställde sig
bakom hennes stol, och de sjöngo vexelvis.
Hon:
”Da lemnar mig, att följa ärans baoi:
Mitt hjerta följer, sörjande, din stig.
Gå, att dig vög till minnets tempel bana!
Så bjuder äran. Gå — men glönv ej mig!”
Han:
”Jag glömma dig! ej i mitt minne gömma
Din kärlek, det behag, som tju«te mig!
Nej, pligtens, ärans bad jag ej skall glömma,
Men också aldrig, aldrig glömma dig!’*
Hon:
”Hvad qfal, som ökar afskedstårens smärta:
För nya skönheter da visar dig.
Ditt öga, bilden af ditt ädla hjerta,
Skall tjusa äfven dem — då glöm ej mig!"
7 Han:
Ack*, frukta ej! När jag en skönhet finner.
Då skall mitt hjerta säga inom mig:
Emot min vän hur litet denna vinner!
Och glömma henne och blott minnas dig.’*
»Kan jag lita derpå, Fredrik?»
Med dessa ord flög Mathilda upp från pianot, ställde
sig midt emot Sparfvenfeldt, faltade hans händer och
fixerade honom skarpt.
»Himlen speglar sig ej säkrare i din blick och i din
själ,» utbrast Fredrik med höjd röst och blixtrande ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
