- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
67

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i »Dl år, jag åter lugn,» suckade Matbilda, »så lugn,
som .. . som — du sjelf.»

| »Det vill just icke säga mycket,» menade Fredrik,
i det han skakade hufvudet. »Jag har gifvit dig mitt
ord, vid hvilket du kan trygga dig; men du har ännu
icke tröstat mig med något löfte.»

»Välan,» tog Matbilda genast till ordet, »jag lofvar,
vid allt hvad heligt är, att, om du kommer tillbaka
och håller lika mycket af mig som nu, skall jag älska
dig dubbelt; men om du tycker mindre om mig då och
mer om någon annan, bedyrar jag, att jag skall gråta
mig till döds. Är du nu nöjd?»

| »O, min Matbilda!» var allt hvad Fredrik hann sva-

| ra, innan deras kärleksglam afbröts genom
öfverstin-nans ankomst.

Från denna stund intill åfresans sökte de begge fil*
skande förgfifves något tillfälle att få samspråka utan
vittnen; den försigtiga modren bevakade så hvarje
Matbildas steg, att Fredrik aldrig fick råka henne ensam.

Under resfrukosten höllo fruntimren bonom sällskap
vid bordet. Derpå följde afskedet, å allas sida hjertligt
och smärtsamt. Öfverstinnan följde sin son till
vagnen; men Mathilda föregaf näsblod och skyndade på
sin kammare: för att dölja sina känslor, tänkte fru
Sparfvenfeldt; af kallnad kärlek, misstänkte Fredrik,

I mumlande för sig sjelf: »den känslolösa! den
otacksamma!» Likväl förde en oemotståndlig dragningskraft
hans ögon mot hennes fönster. Det ena af dem stod
öppet, oaktadt den kyliga luften. Han lyssnade — ville
ej tro sina öron — vågade knappt andas. Pianot
klingade den smäktande, den kära melodien: Hortensias
afeked till Alexander, som de några dagar förut
sjungit tillsammans.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 12:32:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtvenne/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free