Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET.
Tre veckor efter Fredriks afresa anlände Ludvig till
Holmen. Öfverstinnan blef derom underrättad af sin
gårdsfogde; ty sjelf lät den nye fideikommissarien ej pä
flera dagar höra utaf fcig. Detta stötte henne för egen
del och oroade henne för Mathildas. Det utvisade en
köld i brodershjertat, som hvarken gaf hopp om stöd
ocb förtroligbet i framtiden eller lofvade godt vid det
förestående arfskiftet. ✓
Mathilda, å sin sida, tycktes med föga mindre
likgiltighet emottaga tidningen om brödrens närvaro pä
fidernegodset i grannskapet. De minnen, deras förra
sammanvaro qvarlemnat, voro ingenting mindre fin
angenäma, och den långa tid, de sedermera varit
åtskilda, utan att han låtsat om de bref, med hvilka
bon på öfverstinnans tillsägelse emellanåt gjorde sig
påmind, utplånade honom helt och hållet ur hennes hjerta.
En middag, under det de begge fruntimren sutto
till bords, rullade en wienerkalesch in på gården, ocb
•o jågare, hvars gröna livré var öfverhöljdt af
silfver-gtloner, inträdde oblygt i matsalen och anmälde: »Herr
baron Leyönberg.»
»Baron är välkommen,» nickade fru Sparfvenfeldt,
ned stolt hållning, åt jägaren, tilläggande åt sin egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
