- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
100

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

störtadt väckta misstroende irrade i laokarne forskande
från man till man bland alla hans sällskapsvänner.
Det blef bans fasta föresats att öppet tillstå
alltsammans för sin mor, från hvilken bjelpen i alla händelser
slutligen skulle komma och som han förutsåg skulle
bedröfvas, men förlåta. Likväl beslöt han afbida
söndagen, innan han vidtoge någon ytterligare åtgärd; han
ville nemligen sätta sin mor i tillfälle att bedöma bela
förhållandet, ända till det svar juden lofvat att då
meddela.

Söndagen inföll, och på utsatt timma stod
Sparfvenfeldt ånyo hos Isak. Det första, som der fästade bans
uppmärksamhet, var att finna sitt pantsatta guldur
liggande på judens bord. Hade han igenlöst det, för
att låta det mindre lånet ingå i den större liqviden,
eller äskade ban att Fredrik nu skulle vara beredd alt
återgälda hvad ban lånat på klockan, så vida ban ej
skulle bli sin lösningsrätt förlustig? Begge delarne
konnno bonom nästan lika illa tillpass; ty ban hade
fast beslutat, att icke i någon händelse underkasta sig
»de vanliga vil koren».

»Nå väl, min herre!» började derföre Fredrik. »Ni
lärer nu haft tillräckligt rådrum att besinna er på den
halsbrytande saken: får jag penningar, eller får jag dem
icke, ocb får jag dem på vilkor, som en klok och
hederlig karl kan antaga?»

»Bevar oss, be var oss, hvilken ton herrn tager sigta
förebrådde Isak, med en viss sjelfkänsla. »Är det då
en så stor lycka och ära alt få nedsätta sina par
styf-rar hos herr Sparfvenfeldt?»

»Ursäkta, om jag ej väger mina ord på guld vigt!»
återtog Fredrik. »Mio afsigt är ingalunda att
förolämpa herrn; men ingendera af oss vinner på att söka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 12:32:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtvenne/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free