- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
102

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»lag förstår ej hvad det vill säga,» invände Fredrik,
förvånad.

»Det vill säga: icke en vitten,» anmärkte juden»
kallt.

»Hm!» utbrast Fredrik, i yttersta förvåning.
»Häromdagen uppgaf herrn sina vanliga vil/cor till sexti
procent» oberäknadt dem som i skuldsedeln
förskrif-vas, och nu begär herrn endast dessa?»

Juden smålog. Ett uttryck af öfverlägsenhet» af
förakt, af sjelfkänsla målade sig i bans uppsyn» och
ban genmälde: »Det år min herres kristna trosför-

vandter, som intill sista skärfven utkräfva de sexti
procenten, men högt förbanna oss arma judar» ehuru
vi blott firo deras ombud, som, för detta lilla arfvodet
af sex för hundradet vi åtnjuta, åtaga oss att båra
hundhufvudet för alltsammans. Den summa deremot,
som jag nu försträcker herrn, är min egen, med svett
och möda samlade sparpenning: den är mig fftr kär
att äfventyra på ocker — äfventyrligt år detta alltid;
kan visserligen, om det går väl, förtjena mycket; men
kan ändå lättare förlora allt, om det går illa, oöh
sådant inträffar ofta nog. Med mina egna par styfrar
gör jag endast goda gerningar och hjelper hederligt
och pålitligt folk; ty sådant bringar lycka och
välsignelse med sig. Sedan herrn var här sist, har jag noga
underrättat mig både om er sjelf och er fru mor, och
jag hoppas kunna utan fara anförtro er mitt lilla
kapital. Skulle herrn svika min förhoppning — det Gud
förbjude! — så får jag svälta och släpa så mycket
mera; men er» herre» tro mig» ginge det sedan
aldrig väl.»

»Ovanliga menniska! Så misskänd och så
ädelsin-nad! Hvad verlden i sjelfva verket litet känner er!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:45:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjtvenne/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free