- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
105

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

| ligbet åla Dupuy, b vil ket, medan det satte myror i

I tafvudet på äkta män, beredde bonom nya fraaigån»

gar ocb stegrade lidelsen, der den väckts, än af få«-’
S fånga att vara bans kärleks föremål, fin af åtrå att
fä-j sta en fjäril, som dittills ingen mäktat fjeltra längre

i in för dagen.

De visste ej, de begrepo ej, de kortsynta! att
Ludvig aldrig älskat, aldrig kunde älska någon annan ån
sig sjelf.

Såg man bonom vid någons fötter, si var det
he-; räkning: slöt ban någon i sin famn, så var det blodets
svallning, icke bjertats drift. Sinligbet var den enda
kårlek han kunde fatta; i bvilken annan skepnad som
helst ansåg han lidelsen för bycklcri eller galenskap.

! Endast egenkärleken egde i bans bröst ett tempel, ur
bvilket alla andra gudars dyrkan var bannlyst. Också
var det rop, hvaruti ban stod, ett intet, i jemförelse
med hans egen föreställuing om värdet af sin person,
logen man kunde, enligt det^i, mäta sig med bonom;
iogen qvinna var bonom värdig. Hvarken
riddarbu-sets börd eller skeppsbrons rikedom svarade mot hans
anspråk på den, som han velat nedlåta sig alt upphöja
till sin maka: dertill bade erfordrats åtminstone en
prinsessa; och emedan blott en enda sådan fanns i
Sverige — thronföljarens gemål — förenande alla de
full-i komligheter ban äskade hos det fruntimmer, som skulle
lyckliggöras med den öfversvindliga äran att kallas
»friherrinna Leyonberg»; så beslöt Ludvig och förkunnade
högt, att ban hela sin lifstid ernade förblifva ogift.

Märk noga, läsare: ogift9 men ingalunda munk. .. .

Ung och skön, behagsjuk ocb öm, samlade grefvinnan
“**, enka vid några ocb tjugu årsålder, kring sig en
svärm af tillbedjare. Den som sänkte sina blickar, för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:45:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjtvenne/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free