Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Si mycket bättre!» tänkte Ludvig; »del kommer
att göra uppseende, ocb man skall taga för afgjordt,
att jag öfvergifvit och försmått den, som ingen annan
kunnat motstå.» Men intet ord af allt detta lät haa
undfalla sig; i stället sade han:
»Hvad är er afsigt, grefvlnna! med detta grymma
skämt? Har ni icke sjelf för mindre än åtta dagar
sedan sagt, att vi äro skapade för hvarandra, att jag
är den lycklige, som bittat vägen till ert bjerta, och
bar icke detta uttryck som en afundens löpeld
sprungit, från mun till mun inom garderna och corps
di-plomatique?»
»Och derom djerfs ni erinra mig, ni, söm
ingenting gör, att förtjena det företräde jag lemnat er,
ingenting att trösta eller hämna mig för uppoffringar,
dem jag varit nog blind att göra för er skull?»
suckade hon. »Det är höjden af otacksamhet eller
feg-bet!»
»Feghet/» upprepade Ludvig, lika förvånad som
uppbragt. »Ni skymfar mig, grefvinna! Jag förstår
ej ens b vad ni menar. Förklara er, jag besvär er
derom, jag fordrar det!»
»Låtsar ni vara okunnig om, att från den stund, jag
fällde det yttrande, ni nyss åberopat,» fortfor
grefvin-nan, »har lord G.., förut den ifrigaste af mina
till-bedjare, blifvit alldeles osynlig i min boning och
brinner redan för ett annat föremål, utan att det fallit er
in att åtminstone skaffa mig upprättelse genom en
utmaning ?»
Under ett gapskratt, som räckte minuter, fattade
Leyönberg grefvinnans hand, den han förde till sina
lappar, och utbrast: »Det var en tanke, så ursprung-
ligt egen, så oöfverträffligt ny, alt jag förlåter er allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
