Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELFTE KAPITLET.
Från den stand, Ludvig med så stötande ogiabet
afslagit Fredriks framställning att erhålla hans borgen,
hade de aldrig besökt, knappt talat iqed hvarandra.
Men Fredrik stod nu i begrepp att resa hem och ville
ej återse Mathilda, utan att medföra förska belsningar
från bennes bror. Således begaf han sig ännu en gång
till Leyonbergs praktfulla bostad.
»Nå, det var på min ära en sällsynthet att få se
dig här, kära Sparfvenfeldt! Jag har icke hört talas
om dig sedan i vintras, då du sjelf berättade mig, att
du spelat olyckligt.»
Detta var emottagandet.
»Det är något, som jag boppas, att du aldrig skall
få höra omtalas mera,» svarade Fredrik. »Botemedlet
var smärtsamt; men jag blef botad och bar från den
stunden lagt bort, icke att spela, men alla höga och
äfventyrligt halsbrytande spel.»
»Så-å, verkligen? Det der kan vara både bra och
illa,» förmälde Ludvig, »bra visserligen för din kassa,
när du har otur, men illa i det afseendet, att du blir
utestängd från de blå ocb de gula bandens samt
kra-chanernas partier. Dina aktier i de tongifvande kretsarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
