- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
120

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ogift, som tagit ett frutimmer i huset och ej stir
urt-der toffeln.»

»Bah! det fir då bans eget fel,» menade Ludvig. »Det
ir just deruti fördelen består af den fria
sammanlefna-den, att, om man tröttnar vid en qvinna eller hon
botar att blifva för öfvermäktig, så kör man henne bums
pi porten och skaffar sig en -annan.»

Fredrik visste af gammalt, att man i tvister med
Ludvig aldrig fick ritt, och afbröt derföre ett ämne,
som dessutom föga låg honom om bjertat. I stället
nämnde han, att han oförtöfvadt ernade resa till Berga,
och frågade i sammanhang dermed, huruvida Ludvig
hade något uppdrag åt honom till deras hemort.

»Ja, vasserra!» utbrast Ludvig, med ett bånskratt,
»Ett dussin käppslängar till min gårdsfogde, den slynT
geln, jsonp bra mycket mot min vilja lemnat mina
uo-derhafvande, hvilka samt- och synnerligen äro tröga
betalare, anstånd med hvad de äro mig skyldiga. Han
påstår, att somliga lidit missvext, andra undergått
eldsvådor; men hvad angår allt det der mig? Jag
behöf-ver penningar, mycket penningar, och det är den
gökens skyldighet att drifva in dem, utan att bry sig om
bénders och torpares jeremiader.»

»Ett sådant uppdrag åtager jag mig icke,» svarade
Fredrik* med. mörknad panna; »men om det är nigot
du vill anförtro mig för din systers räkning» så är jag
till din tjenst, och betviflar, att du kan uppleta nå*
gon, som går dig mera nitiskt oeh pålitligt tillhanda.»

»Fröken Leyenberg är afundsvärdt lycklig att ega
en så trogen riddare,» skämtade Ludvig, i siU vanliga
stöt a ad e maaér. »Jag skulle längesedan glömt henne,
om icke du emellanåt uppfriskade mitt minne med ben*
nes angelägenheter. Helsa benne nu och fröjda benne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 12:32:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtvenne/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free