- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
122

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fredrik drog en djup suck. Matbilda tryckte, örat
tröstande, hans hand, förmatt skingra bans sorgliga oro;
men den stegrades af farhågan för den oro, bekännelsen
om den åsamkade skulden kunde tillskynda det dyrbara
föremålet för hans vördnad. För första gången
bäfva-ne han att träffa sin mor.

Han fann benne i sitt rum, sysselsatt att med
gårdsfogden öfverlägga om godsets angelägenheter. Vid det
kdra återseendet blossade en flamma af glädje upp i
öfverstinnans eljest svårmodiga uppsyn, och efter en
hjertlig omfamning, bad hon Fredrik sitta ned och
af-höra rådplägningen. »Det torde vara nyttigt både för
dig och Bergas stackars underbafvande, att du i tid
gör dig bekant med deras behof ocb bekymmer, på
det du må vara betänkt att lätta deras bördor, så vidt
i din förmåga står, när du sjelf en gång blir deras
bosbonde. De hafva i år varit hemsökta af missvext,
och hellre, än alt låta dem lida nöd, får en del af mina
påräknade inkomstpr för året springa. Eller är det
icke också din tanka, Fredrik?»

»Jo visst, förträffliga mor!» svarade han, i hvars
bröst hvarje öfverstinnans ord var en stingande dolk.

Gårdsfogden tackade och välsignade på de
underhaf-vandes vägnar deras ädelmodiga husbondefolk. »Gifve
Gud!» tilläde han, »att den rike baron på Holmen vore
lika barmhertig husbonde, som hennes nåd.»

»Hvad menar ni med detta utrop, min vän?»
frågade öfverstinnan, vänligt.

»Han låter pantsätta och vräka halfva sitt gods, och
på understöd och försträckning är icke att tänka för de
( arma menniskorna,» blef svaret.

»Åh, Gud bevars! sådan kan visseligen icke
baron Leyonbergs mening vara,» invände öfverstinnan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 12:32:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtvenne/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free