- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
124

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oförtjänta beröm. Han stod som på glödande Vol, tills
bad, förkrossad ocb rodnande af blygsel, störtade på
knfi, spasmodiskt fattade öfverstinnans band och ut*
brast: »O, min ömma, min vördnadsvärda, min
out-sigligen ilskade mor! kan ni förlåta mig?»

»1 Himlens namn, hvad betyder detta? Du för*
Skräcker mig, Fredrik! Skulle min son vara belastad
med något brott, någon vanhederlig gerning? Tag
mig snart ur denna ovisshet, pinsammare fin den
grås-ligaste verklighet. Men sanning, framför allt,
fullständig sanning! Stig upp, rigla dörren, sått dig
sedan ned och öppna mig ditt hjerta. . . . Gud stärke
mina själskrafter för hvad jag lårer komma att
förnimma!»

Öfverstinnan uttalade dessa ord med bruten stämma,
sjönk ned mot kuddarne i soffan och bemtade djupt
efter andan, medan hennes oroligt stirrande blickar
öfverallt följde Fredrik.

När dörren blifvit riglad, satte han sig bredvid sin
mor och förtäljde allt: spelet, förlusten, de falska
vännerna, lånet och judens ädelmod.

Öfverstinnan åhörde bonom med spänd
uppmärksamhet, och då ban slutat sin berättelse, kände begge
en sten vältrad från deras bröst: bon, sym fruktat,
att bennes sob låtit komma sig något ännu värre Ull
last, än det han nu yppat: han, som fullbordat
bekännelsens oundvikliga förödmjukelse.

»Hvad jag nu fått veta, är något så ovfintadt nytt, så
betänkligt,» utlät sig öfverstinnan, efter ett kort
uppehåll, »att jag beböfver sansa mig, beböfver rådrum att
besluta huru din skuld må kunna vid förfallotiden
betalas; ty att den skall betalas, faller af sig sjelft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 12:32:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtvenne/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free