- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
125

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sanning, atl du ej höM af jnig längre, ocb deröfver var
jag näta att grAma mig till döds.»

Ocb innan Fredrik bann svara, hade bon med en
eldig kyss förseglat hans n«a ocb flftg till sina wppers
förvaringsställe. I en handvändning vav hon tiNfeika
med snaragdspnyckena, för att troga dem på Fredrik.

Na appstod mellan de begge älskande
fostersyskonen en strid af ädelmod. Fredrik ville ej emottaga,
Mathilda ej återtaga smyckena. Man skulle trott, att
de trycktes af deras besittning, så ifriga voro de å
ömse sidor att blifva dem qvitte. Deras tvist blef så
högljudd, att den hördes ända till öfverstinnans
sängkammare och väckte bennes uppmärksamhet. De
visste också ej ordet af, innan bon stod bos dem och
äskade veta hvad som var på färde.

Mathilda rodnade och stammade: det var benne
svårare att komma fram med sin vackra handling, än om
hon haft att bekänna ett fel. Men Fredrik tystade
henne och berättade allt.

Fru Sparfvenfeldt, förtjust öfver flickans ädla
uppförande, kufvade likväl sin känsla och befallde benne,
ömt men bestämdt, att återtaga sina smycken. Det
var ej benne det tillhörde att liqvidera Fredriks
skulder: smaragderna voro gifna af bennes bror till en
hågkomst af bonom; och huru skulle han icke med
skal harmas på henne, om hon afhände sig desamma!
Ja, om anledningen blefve bekant, skulle
förödmjukelsen i dubbelt mått drabba Fredrik och Ludvig ej
underlåta 9tt räkna honom till last systrens uppoffring.
•Tro ej,» tilläde öfverstinnan slutligen, »att jag
värderar din välmening mindre for det, att jag ej kan
tillåta ditt anbud att begagnas. Fredrik må sjelf uppgöra
med dig, huru han vet att uppskatta ditt vänstyeke.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:45:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjtvenne/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free