- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
135

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Aldrig hade Leporello lidit sidan vinda i sin
husbondes värf, som vid detta tillfälle. Toddyn hade
uppglödgat gummans blod, och lordens bortresa
betryggade henne mot öfverraskning. Att Therese ej skulle
falla henne besvärlig, derom var bon förvissad; ty det
var ingenting denna mera undflydde, än isyn af och
beröring med sin otrefliga vaka-öfver-sig. Hon fann sig
siledes alldeles obehindrad att taga den bonne for*
tune i besittning, som ödet benne helt oförmodadt
be-skårt till tröst pi hennes gamla dagar, och hon gjorde
det si med bela sin själs innerlighet, med alla de
krafter» hennes skrumpna kropp hade i behåll, att det
beklagansvärda föremilet för hennes ömma liga
äfventy-rade att qvåfvas mellan knotorna af hennes famntag
och kyssarnes vämjeliga öfverflöd.

Leporello var nära att duka under för sina marter,
di ett häftigt bultande pi köksdörren Vältrade tyngden
afkärlekssmeket frin hans beklämda bröst. Gumman
raglade till dörren ocb frambväste med gnällande och
hes röst frigan: »hvem som understode sig att göra
iidant väsende?»

»En gammal bekant,» svarades i förstugan.

»Det är si fan heller!» röt gumman; »här i huset
finnas inga bekanta, hvarken gamla eller unga.»

»Men si öppna di! Jag säger, att det är nigoa
derinne, som jag vill rika. Ojn ni ej öppnar dörren,
och det genast, si reser jag en stege mot väggen och
kryper in genom fönstret,» fortfor rösten utanför.

»Det ska’ vi bli tvi, nej, tre om, min gubbe lille,»
ropade käringen, blinande af ansträngning och harm.
»Ty jag har en god vän härinne, som kan taga reda
pi en vildsverkare, vore han än si stark, och kasta
ut honom pi köpet genom fönstret, om det gällcn»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 12:32:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtvenne/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free