Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Personen i förstugan teg nigra sekunder ocb tycktes
besinna sig på sitt svar. Derefler hördes rösten ånyo:
»Det 8r jost kamraten derinne, jag viil, jag miste rika«
Han är en af mina tillgifnaste, som ej kan lefva utan
nig*»
»Kan det vara dig, min engel, han menar?» sporde
na gumman, vändande sig åt Leporello.
»Ja, min engel!» genmälde denne. »Jag känner igen
den der rösten. Det är nigen derute, som jag är
förbunden att tjena . . . i allt hvad som står i min för*
miga.»
»Åb, det var en annan sak,» yttrade nu gomman i
mildare too. »H vårföre sade du mig icke det genast %
Och nu lyftade bon skyndsamt haken på dörren sr
merlan och öppnade . . . men herade tillbaka af
bestörtning, då, i stället för en betjent, gesäll eller nigot
,dylikt, bon såg en på sprätten klädd herre, med glas*
ögon i guld bågar på näsan och insvept i en vid
slängkappa, hvars sidenfoder framskymtade ur djupa veck,
träda in i köket.
»Hvad betyder det här skälmstycket?» utbrast guDr
man, misstroget, förvånad och förargad. »Inte kan den
här vara en af dina gamla bekante, Leporello?»
Denne syntes tveksam hvad han skulle svara; meft
Ludvig (ty att det var ban, har läsaren ofelbart re*
dan förstått) tog ordet ifrån honom, klappade gummaa
inställsamt under hakan, slängde af sig kappan, det
han vårdslöst kastade åt sin betjent, och yttrade: »Jo
visst, mutter lilla! Jag och den der göken känna
hvarandra af gammalt och bättre än någon annan.»
Utan vidare omsvep styrde Ludvig nu kosan rakt
på dörren till Thereses rum. Gumman bjöd väl till att
ställa sig i vägen för honom; men ban makade henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
