- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
148

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Therese tyckte sig bafva sluppit ur fångenskap och
njöt med den ur bur rymda fågelns bekymmerslösa
fröjd sin vunna frihet. Förmiddagarne, då
borgmästaren satt på rådstugan, spatserade hon ett litet stycke
utom staden och hvilade — i soldattorpet. De aftnar,
borgmästaren drog sin spader hos prosten eller någon
af rådmännen, spelte vaktmästaren »mariage» i
välvise herms bus med Therese. Det var ett nöje att se
huru nöjd hon var, huru nöjd hon gjorde två så
kallade fästmän, hvilka ingendera visste, att hon hade
flere än en.

Men sjelfva öfvermåttet af denna fröjd vållade och
bådade dess ända. Flickans hy bleknade och hennes
fetma tilltog. Då började soldaten att icke mera
finnas hemma i torpet, när Therese under sina
utvandringar knackade med det öfverenskomna tecknet på
dörren; och vaktmästaren fick så mycket att syssla åt
borgmästare ocb råd, att han ingen minut hade Öfrig
åt Therese, som förgäfves längtade och väntade.

Ännu mera fåfängt aflupo hennes bemödanden, att
förmå någondera af de nyss förut så enträgna
»fästmännen» att taga vård om henne och den objudna gäst,
som oförtydligen gaf sin snara ankomst tillkänna:
ingendera ville de numera vidkännas henne. Om. hon
ändå haft blott ett stöd att lita på! Men nu hade
hon två, och just detta öfverflöd beröfvade benne
stödet af någon.

Hon nödgades svälja sin förtret, sina tårar, sina
tned-tjenarinnors speord, så mycket bvassare, som de hade att
hämnas dé företräden hon alltid egt i husbondefolkets
bemötande och välvilja. Blygsel och räddhåga förseglade
hennes mun, då borgmästaren med öm oro sporde efter
hennes kinders försvunna rosor. Och likväl, om bon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:45:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjtvenne/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free