Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tre veckor härefter, mitt vackra barn!» blef
svaret. »Var då bara i ordning, så kan da följa med
mig upp. Jag kommer ensam tillbaka; den andre
löjtnanten, min kamrat, stannar qvar nere i landet hos
sina slägtingar ett par månader längre.»
Det var för Therese ett Ijufligt och gladt budskap,
och hon lade orden på sitt hjerta.
De begge officerarne reste följande morgonen, sedan
den, som gjort Therese resförslaget, förnyat detsamma
och med en eldig kyss bekräftat allvarligheten af sin
framställning.
Tankfull och sliten mellan fruktan och hopp, såg
hon löjtnanternas affärd. Hon hade myror i
bufvu-det och en orm i barmen.
Den första knuten att lösa bestod i ’husbondfolkets
tillåtelse för henne att få lemna tjensten i olaga tid.
Hon kände sig i detta afseende varsamt för och fick
väl ej ett rakt nekande svar, men ett vilkor fästadt
vid bifallet, som i hennes belägenhet var ungefär
detsamma som nej. Hon skulle nemligen åter bära den
lön, hon förskottvis fått för löpande halfåret. Hvar
skulle hon finna bröd i öknen? Dessutom vågade hon
ej taga något afgörande steg, innan det visade sig,
huruvida gardcsofficeraren återkomme och hölle ord,
eller icke.
Begge delarne inträffade. Löjtnanten kom, som han
förutsagt, ensam tillbaka och hade beramat att dröja
öfver en dag i * köping, för att gifva Therese tid att
laga sig i ordning till den förestående resan.
Öfver-svindlig fröjd, då bon såg vägen öppnas till målet för
sina önskningar — obtskriflig grämelse, då hon
be-,tänkte det vilkor, som, likt en otillgänglig klippa,
uppreste sig i hennes väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
