- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
154

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Oaktadt åtrin att om deras h jer tans angelägenhet
samspråka med ögon och läppar, lemnade de aldrig
hennes rum. A Ut utvisade, att de icke älskade henne
mindre, ehuru de älskade hvarandra mer.

Aftonen innan Fredriks afresa, då fostersyskonen
sutto sorgsna och tysta bredvid sjuksoffan, på hvilken
bon låg påklädd, betraktade öfverstinnan dem en lång
stund med tårade ögon, stillatigande och försjunken i
funderingar. Ändlligen undslapp henne en djup suck;
hon fattade med ömhet begges händer, lade dem i
hvarandra och började: »Mina älskade barn! jag bar

länge läst i edra hjertan, och eder liftigaste önskan är
äfven min. Min Fredriks kärlek har uthärdat profvet
af lång frånvaro och af stora verldens förströelser, och
min Mathilda har aldrig vacklat i sin tro på Fredriks
trohet. J ären värdiga hvarandra, skapade för
hvarandra, uppfostrade med och för hvarandra. Om mitt
timglas utrinner, innan omständigheterna medge att j
förenens, vill jag åtminstone njuta den fröjden att veta
eder vara förlofvade med hvarandra, och derföre: Gud
välsigne eder, mina barn!»

Det var ögonblick af öfverraskning, af tjusning, af
salighet, som känsliga hjertan fatta, men hvarken
pen-seln eller pennan mäkta återgifva.

Fredrik och Mathilda störtade på knä och kysste
ömsom modrens händer, ömsom hvarandra. De sleto
sig än ur hvarandras famn, för att kasta sig i modrens;
än ur dennas, för att ånyo trycka hvarandra i sioa
armar.

Det var en sällhet så svindlande hög, så
genomträngande djup, att den hotade att sönderspränga
lif-vets strängaspel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 12:32:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtvenne/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free