Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Baron Leyönberg uppger,» anmärkte den yngre
officeren, »att mylord i flera större samqväm gjort
honom förklenliga och skymfande tillmälen, hvilka till
och med gått å heder och ära?»
»Det är sannt,» svarade Ludvig, spotskt.
»Skulle ej saken så kunna uppgöras, att baron
Le-yonberg återställer flickan der, hvarifrån han tagit
henne, och förklarar hennes bortförande for ett
skämtsamt upptåg, utan afsigt att behålla henne, ett
vänskapligt spratt?»
Men knappt hade den förste officeren hunnit tala till
punkt, innan både G., och Ludvig på en gång ropade:
»ne/.»
»Jag hemställer, om ej försoning herrarne emellan
kunde ske på det sätt,» föreslog den andre officeren,
»att mylord i vår närvaro återkallar alla af honom
fällda yttranden, som baron Leyönberg funnit
förnärmande, förklarar dem tillkomna af öfverilning utan
sårande syftning, och uppdrar åt oss att sprida
underrättelsen om denna ursäkt i alla umgängeskretsar; med
hvilken upprättelse baron Leyönberg torde anse sig
belåten.
•Nej,» blef både lordens och Ludvigs gemensamma
svar.
»Då återstår ej annat, mine herrar! än att låta
vapnen afgöra saken,» tog den förste officeren till ordet.
»Lord G., bar manat ut baron Leyönberg, som valt
att huggas på sabel, och jag har antagit mylords
uppdrag att vara hans sekundant.»
»Och jag är baron Leyonbergs,» yttrade den andre
officeren. »Låtom oss gripa verket an, ju förr desto
hellre,v ocb begifva oss till platsen, att börja med.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
