- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
178

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

obdndigbet och förolämpande ton förehöll ban lärarne,
att deras undervisningssätt ej dugde samt att de
följaktligen stulo bans penningar.

De begge sångmästarne, hvilka insågo, att denna ko
ej längre dugde för dem att mjölka, på stodo na
oför-stäldt och oförskräckt, att felet ej var deras, emedan
mamsell saknade både öra och fallenhet för musik och
aldrig skulle kunna lära sig hvarken att spela eller
sjunga. Och på detta tillkännagifvande följde ett å alla
sidor lika stötande afsked.

Skolmästaren åter bedyrade, att, om herr baron
gåf-ve sig tålamod ännu ett qvartal eller par, skulle den
nådiga mamsellen kunna låsa lika obehindradt en bok
tryckt med latinska som med svenska stilar. Till sin
ursäkt lät ban, vål förblomeradt, men ganska tydligt,
förstå, att Försynen utrustat den vackra lärjungen med
ovanligt trög fattningsgåfva, hvartill kom hos henne en
serdeles vedervilja att sysselsätta sig med något, som
bon fann tråkigt.

Uppbragt, samtyckte Ludvig väl att låta
undervis-ningen fortgå ännu ett qvartal; men skolmästaren
ha-rde knappt hunnit ulom dörren, innan Leyonberg öf*
verhöljde sin sköna med en störtsjö af förebråelser och
i de mest förödmjukande ordalag. Han hotade henne
med allt . . . utom med brytning, och detta var dock
det ttida hon fruktade. Men så snart hon såg sig
säker i denna punkt, tillitade hon sitt vanliga arcannm.
Hon gret — och tårarne, utpressade af harm öfver
bannornas skärpa och myckenhet, voro vid detta
tillfälle ingalunda koostlade — förbannande den stund,
hon lät förleda sig att öfvergifva lorden. »Det är,»
påstod hon, »en helt annan herre att hafva att göra
med: han träter aldrig, bara smeker och berömmer f

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 12:32:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtvenne/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free