- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
186

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tröttnat vid henne, blir man henne qvitt för på sin
höjd 100 riksdalers lifstidsunderhåll, samt 100 riksdaler
stycket i ett för allt till barnhaset för uogarne, och
det är att slippa ett huskors för godt köp. Ett sådant
lefnadssätt är beqvämt, angenämt, omvexlande och
framför allt mindre kostsamt, än att gifta sig. Dcrtill
är jag ej nog rik, ehuru jag, Gud ske Iof, ej tillhör
den fattiga, det vill säga: den futtiga adeln hår i
landet.»

»Med din betydliga förmögenhet,» fortfor Fredrik att
förfäkta sin sats, »står valet dig öppet bland de
älskvärdaste fruntimmer och de bästa hus i hela Sverige.
Det vore dock på helt annat sätt smickrande, att finna
sin fru omgifven af allmän beundran och allas aktning,
än alt höra beröm, blandadt med spcglosor, öfver sin
frilla.»

»Om jag hade grefve Carl De Geers rikedom, skulle
jag kanske fundera på saken,» återtog Ludvig; »men
min förmögenhet räcker ej till att lefva gift på den fot,
som det anstår en baron Leyönberg. Mitt valspråk är:
allt eller intet.»

»Hvar och en är sin egen lyckas smed, säger
ordspråket, och det vore mig kärt, om ditt smide lyckas
för dig,» anmärkte Fredrik. »Mina åsigter åro helt
andra, du vet det, och det år i följd af dem jag nu
vänder mig till dig med en begäran, hvartill jag hoppas
att du samtycker; ty mitt lifs sällhet beror derpå.»

»Jag har ju en gång förr sagt dig, att jag aldrig
tecknar min borgen, om jag också dermed kunde rädda
hela kristenhetens själar ur afgrunden,» svarade
Ludvig stolt och sneglade spotskt på Sparfvenfeldt.

Denne föll genast lifligt in: »Ära vare Gud, att jag

i det afseendet icke beböfver fresta hvarken ditt eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 12:32:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtvenne/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free