- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
210

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sjelf tala om det, tror jag icke, att maken till krog
finnes i hela Stockholm. Blåkulla år fullt från
morgon till qväll af bara hederligt folk. Herr
gevaldi-gern i trakten är hvardagsgäst der och spottar icke i
glaset, må mamsell tro; och sjelfvaste ståthållaren Olle
har en gång i sittande polis klappat mig på
kindbenet och berömt mig för det jag betalar de dryga
ut-skylderna i rättan tid, och för det han säilan
besväras med slagsmål och oväsende från Blåkulla.
Kunderna der äro också intet slödder, fast, Gud nå’s så
visst! en och annan trashank der som annansta’ns
någon ynka gång kan nästla sig in» . . .

»Men hvad angår allt det der mig?» yttrade
Therese, förvånad och förargad, i det hon passade på
medan krögerskan snöt sig, för att kunna få ett ord med
i laget.

»Det skall bon straxt få höra, mamsell!» fortfor
»äringsidkerskan, med sin flödande språksamhet. »1
förrgår aftons, då Blåkulla var så fullproppadt af folk,
att knappt någon kristen själ mera kunde få rum der,
passade en gammal trasig tiggare på och slank in bland
kunderna, som ropade, somliga på en snaps med
till-tugg, andra på öl eller simpelt svagdricka, o. s. v.,
så att en fattig synderska kunde bli alldeles yr i
mössan. Det är icke lätt att komma ihåg hvad alla
begära och alla ska’ betala och att vexla med alla, så
att man får de styfrar man ska* ba, må mamsell tro.
Under larmet och villervallan kom jag att lägga en ny
bankotvåa från mig på disken och hade ej hunnit
väl vända mig om, innan den blanka granna sedeln,
som aldrig förr varit viken, rakt försvunnit. Nu blef
det ett väsende i Blåkulla, så att hin onde sjelf
kunnat mista örhinnan, må mamsell tro: jag skrek, geval-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:45:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjtvenne/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free