- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
218

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

derefter skalle han få fem till, om han instållde sig
någon förmiddag sedan baron gått ut. »Men kommer
ni förr, eller vid oläglig tid, eller bir er så en gång
till åt, som ni gjorde i Blåkulla häromdagen, hvilket
ådrog mig både skam och kostnad, så blir det alldeles
slut oss emellan, och låt detta vara er sagdt.»

»Poeka lagom, min fina mamsell!» utbrast tiggaren,
halft om halft hånande och hotande: »ett litet snatteri
och en oäkta unge komma på ett ut: derföre kanna vi
qvitta med hvarandra. Men om du retar mig, så rasar
jag in till baron, och då blir det afsked på grått
papper, det kan jag ge dig bref på. Tag derföre skeden
i vackra handen, och tacka Gud så länge jag låter
af-spisa mig med en spottstyfver och du får frossa i
öfver-flöd. Af faderlig huldhet vill jag likväl denna gången
samtycka att med de återstående fem riksdalerna vänta
fjorton dagar ... väl förståendes, om du ställer mig
nöjaktig säkerhet.»

»Är ni förryckt? Har man nånsin förr hört en tiggare
fordra säkerhet!» utfor Therese, öfverraskad och harmsen.

»Du har några rasande vackra ringar på fingrarne,»
återtog tiggaren, som med blickar af slukande girighet
betraktadé de mot eldskenet blixtrande rosenstenarne;
»gif mig den ena ringen, så skall du slippa mig på
fjorton dagar.» „

Therese besinnade sig ett par minuter. »Atta
dagar sednare,» tänkte hon, »sitter jag i res vagnen. Min
ring är väl ohjelpligen borta . . . men jag blir också,
för evigt, hoppas jag, befriad från min plågoande.
Denna vinst öfverstiger vida ringens förlust.»

Handens rörelse följde hennes tankegång. Hingen
gled sakta af fingret, och i samma ögonblick bon hann
slutet af sin betraktelse låg ringen i tiggarens hand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 12:32:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtvenne/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free