- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
250

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

%

åsyn blefvo begge qvinnornaså förskräckta, att de voro
på vippen att släppa barnet i golf vet. Han var blek
af raseri, bans ögon sprutade flammor, hans läppar
sfcålfde. »Stanna qvar här med flickan,» röt han till
barnmorskan: »döpelsen kommer att förrättas i detta
ram.» Och nu kallade han till sig betjenten, hvilken
fick belallning att bals öfver hufvud springa till
gårdsfogden och tillsäga bontyn att taga klockerskan med
sig och genast komma upp på mamsells kammare.
Le-porello försvann som blixten, och kyrkoherden smt
klook aréb inträdde. Den yppigbet, som rådde i
modrens och barnets kläder stötte honom: det var en
trotsande, icke en botfärdig synderska, och han nfipste
henne med föraktets tystnad och skarpa, vredgade
ögonkast. Ludvig sjelf var så upprörd, att ban icke gaf
akt på presten, som utan krus satte sig i
sidensoffan och gaf tecken åt klockaren att slå sig ned på en stol.

Efter några minuters förlopp återkom betjenten med
den underrättelse gårdsfogdens hustru lemtoat honörn:
att klockerskan, på barons egen befallning, icke blifvit
anmodad att inställa sig vid kristningen af fogdens barn;
och att hästen stod sadlad vid porten, då han kom
tillbaka från nådig baron med sitt nydöpta barn, hvilbet
han knappt gaf sig tid att nedlägga i vaggan, innan ha*
kastade sig på hästryggen ocb red MU ett torp vid ytter*
sta gränsen af Holmens egor i husbondens ärenden.

»Heta afgrunden tycks ha sammansvurit sig mot åeri
här ungen, för att hindra dess kristnfng!» utbrast
Ludvig, med ilsket hån. »Jag trotsar den Jikväl att gör*
tiH intet en akt, sota jag beslutit. För er, herr
kyrkoherde, Wirprofvet så mycket herrlfgare, att känna
fördrifva satan med belzebub, de onda andaroes
öf-värste.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:45:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjtvenne/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free