Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUFEMTE KAPITLET.
Småningom upphörde man i Stockholm att tala om
baron Leyonbergs giftermål, på samma sätt som man
der glömmer hvilken annan händelse som helst, stor
eller liten, förskräcklig eller förtjusande, fröjdefall
eller bedroflig* Samtalsämnena i en hufvudstad likna det
brusande hafvets vågor: i det ögonblick böljan bryter
sig mot bergets fot, hör man intet annat än svallets
dån, ser intet annat än del hvita skum, hon vräker i
höjden, och nästa ögonblick sköljer en ny våg med lika
buller och bång bort hvarje spår efter den föregående.
Denna ostadighet i föremål för uppmärksamheten,
som utgjort Ludvigs förtviflan, så länge uppseende var
hans högsta åtrå, hans största njutning, blef nu hans
tröst, sedan han till pratet för dagen ej hade annat
atl skatta * än de löjligt bittra frukterna af en samman’
lefnad utan aktning och inbördes lillgifvenhet samt
utan andra band än sinlighetens.
Det påhäng genom lifvet, han ådragit sig just för att
undvika äktenskapets förmenta ok, var vida mera
tryckande, än ett giftermål mellan likar, och lefnadskost*
naden visserligen icke mindre för del, att han behöfde
skämmas, i stället att känna sig sloll öfver sin kära
hälft. För att skafifa henne umgängen, gaf han kost’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
