- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
295

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I samma bryderiV men i större skala öcb mera io*
verkande pä bela bans sjelfbestind, befann Ludvig
sig nu, som Fredrik efter, sitt olyckliga spel pi Men
Bijou. Den förres i våldsamma, otamda lynne ingaf
benom endast förtviflade beslut. Sålunda skref ban
till gårdsfogden på Holmen befallning, att (ill hvad
pris som helst borttinga ocb på slump försalja årets
vexande gröda, likval mot kontant betalning, hvilken
genast skulle öfverstyras till hufvndstaden. Om
verkställigheten af allt detta borde .fogden genast gå i
författning och skyndsamt inberatta huru saken slog ut.

Från den stund, Ludvig aflat nämnde föreskrifter till
sin fogde, lefde ban. i beständig oro i afseende pi
utgången, och ingen postdag förgiek, att kke Leporello
skickades att läsa brefkartorna, utbängda i posthusets
förstuga. Det dröjde lange ocb val, innan något svar
erhölls: Ludvig började, till och med frukta, att hans
befallning ej kommit fogden tillhanda; men. upplys*
ningen kom tids nog. Svaret innehöll bemligen, att
alla försök till den vexande grödans anbefallda
försäljning aflupit fruktlöst. Den ende, som velat höra
pi det örat, var lagman Sparfvenfeldt; men då fogden
sedermera på utsatt dag inställde sig hos honom, för
att uppgöra saken, hade han besinnat sig och gifvit
bestämdt a&lag, under det friherrinnan, hans fru, som
varit tillstädes ocb suckat ocb vridit sina bander, då
öfverenskommelse om handeln först gjordes, vid sed-*
nare tillfallet, nar lagman tog igen sina ord, sett
ser-deles belåten och fryntlig ut.

»Död oeh förbannelse!» dundrade Ludvig,
gnuggade i raseri fogdens skrifvelse mellan fingrarne, ref
den i små bitar och kastade.dessa i kakelugnen, »hvar
skall jag taga penningar, tills säden och höet hinn*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 12:32:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtvenne/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free