- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
314

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uppmärksamhet och oro. Hennes forskande blickar
sökte spåra sig fram på de punkter af ansigtet, som
brättet af tscbakoen, döljande pannan ända till
näsroten, kindskägget, pipskägget ocb knäfvelborrarne
lem-nade blottade. Det var något i allt detta som påminde
om någon, hvilken fordom tillskyndat henne så
mycken glädje, så mycken bedröfvelse — och ändå, hvilken
olikhet mellan den till åren komne krigaren, som nu
stod på post vid hennes vagn, med sitt gråsprängda
skägg och tidens runor ristade på sina insjunkna
kindben, och den unga, manligt sköna soldaten, hvars
eldiga blickar tände kärlekens första låga i hennes bröst
under gudstjenslerna i * köpings kyrka, ocb till hvars
torp straxt utanför småsladen hon aldrig misstagit sig
om vägen!

Då hennes först framställda fråga blef obesvarad,
förnyade hon den, likväl med mindre säker
stämma, ocb vände hastigt bort hufvudet, emedan
soldatens genomträngande ögonkast mer och mer besvärade
henne.

»För böfveln!» mumlade soldaten, halfhögt, »den
skälmen Bengtsson måtte icke ha sett i syne och ej heller
sjelf spunnit ihop hvad han berättat oss dernere, efter
återkomsten från Stockholm med välvise herrn; ty att
rösten är hennes, vill jag anamma sakramentet på,
fastän ansigtet har ett bedagadt utseende, men det år
väl den vanskapliga hattens skull. Med ett
bomullskläde på hufvudet, som förr i verlden, såge hon kanske
bättre ut.»

»Vill ni då icke åtminstone svara mig, min vän,
om ni kan, eller ej, uträtta hvad jag bedt er om?»
upprepade Therese, mer och mer både orolig och otålig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 12:32:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtvenne/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free