- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
338

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ocb nu listé han högt ur brefvet följande:

— — — »Min resa bar gått både fort och väl,
ehuru den icke aflupit utan äfventyr och ett af de
sällsammaste på köpet. Medan jag på en gästgifvargård
i Östergöthland åt frukost, sedan jag redan skrifvit i
dagboken och vagnen stod förspänd vid dörren,
io-trädde i rummet, der jag satt, en vandrande gesäll,
sluskigt klädd, hvilken kommit föregående natt, och
begärde tala med baron Leyonberg, hvars namn ban
nyss läst i dagboken. Jag lät honom vela, hvem jag
▼ar, och frågade hvad han ville. Först och främst
glädja mig att på balfva vägen af min vandring råka
en så nära slägtinge och sedan anhålla om understöd
för vandringens fortsättning, blef svaret. Oviss i
början, huruvida karlen var elt förlupet dårhushjon eller
en förrymd brottsling, visade jag honom på dörrea
och ropade in hållkarlen, hvilken jag tillsporde, om
han kände den fräcka menniskan. Men han påstod,
att ingen der hvarken selt eller hört talas om denne
landstrykare förrän nu. Vid ordet landstrykare blef
karlen alldeles ursinnig, stampade, svor och skrek, att
han vore i rätta ärenden stadd, och att det icke
an-ginge någon annan hvad han hade atl mellan fyra ögon
säga sin kära anförvandt. baron Leyonberg. Nu
förgick mig alldeles tålamodet: jag tog karlen i kragen,
gaf honom en spark och lät håll karlen leda ut honom.
(Jnder del jag gjorde upp liqviden för nattlägret,
hördes elt förfärligt stoj och skrik utanför, der en mängd
folk hade skockat sig kring gesällen, hvilken fortfor
alt med hög röst upprepa sin oförskämdhet om
slägt-skapen med Leyonbergarne. Som hans utseende
emel-lertid förrådde mera elakhet, än galenskap, tog maa
sig den friheten att anställa förbör med krabaten samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:45:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjtvenne/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free