- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
339

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att undersöka hans paltor ocb bylte, di man hittada
pä honom en ring af värde, som ban ofelbart stulit,
men hvilken ban, med en fräckhet öfver all böfva,
fö-regaf vara gifven till hågkomst af friherrinnan
Leyon-berg och innefatta ett bevis pä slägtskapen oss emellan.
Deona nya osanning var både för grof ocb för dum att
kunna tros. På min uppmaning tillkallades
länsmannen, som bor ett par böss-skott från gästgifvargården 9
och jag satte mig icke i vagnen, förrän jag med egna
ögon sett blacken kring benen och handklåfvarne om
näfvarne på kanal jen.» — — —

Therese vågade knappt andas, för att icke gå
miste om något enda ord af berättelsen — kunde knappt
andas, af förskräckelse öfver de upptäckter, med hvilka
berättelsen hotade. Hon hade väl alltsedan afresan
från * köping icke haft ringaste beröring med sin bror,
ej ens förrän nu vetat, huruvida han ännu lefde eller
var död; men hon betviflade icke,, att det verkligen
varit han, som sammanträffat på gästgifvargården med
hennes son. Förhållandet med ringen blef henne en
gåta. Om det verkligen var densamma,
exbrandvak-ten för många år sedan med balft våld fråntagit benne,
begrep hon icke huru den kommit i brödrens händer
och ännu kunde finnas i hans värjo. Sannolikare
ansåg hon till och med, att delta varit en för tillfället
hopspunnen dikt, och att brödren, vandrande i sin
fars fotspar, tillskansat sig ringen genom slöld.

»Jag undrar ej på, att Thiodolf blef rasande,»
yttrade Ludvig och slängde brefvet ifrån sig. »Allt mitt
blod sjuder, bara jag tänker pä en sådan oförskämdhet.
Väl var. det, att kanaljen blef kastad i fängelse och
ställes för rätta; men bättre bade dock varit att göra
processen kort och jaga en kula genom pannan på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 12:32:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtvenne/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free