- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
356

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

infunnit si§ och vandral till trädgården, gick hen dit
för att söka upp honom ocb helsa honom vålkommen*

De första minuterna af öfverraskning och stum
förvåning, som nu följde, fattar läsaren lättare, än vi
»kulle mäkta beskrifva dem. Mathildas stolta,
vredgade blick, mera än hennes ord, befallde Elsa att
af-lågsna sig, och när det skett, yttrade hon till
Thiodolf: »Äpplet bar ej fallit långt ifrån trädet, märker
jag. Öfver ditt uppförande hvarken kan eller vill jag
hafva något att säga; men hvad jag yrkar är, att milt
hus ej må bli skådeplatsen för dina utfeväfvande
idrotter.»

Thiodolf, som ej kunde urskulda sitt förtroliga
förhållande till Elsa, utan att anklaga sin egen mor
inför faslren, hvilken redan förut hyste afgjordt förakt
för henne, kunde ej reda sig ur detta bryderi, och
ju mera han stammade ursäkter och invecklade sig i
förklaringar, desto mindre fann Mathilda dem
nöjaktiga, desto fastare blef hennes öfvertygelse, att en
olof-lig kärlekshandel mellan hennes kammarjungfru och
brorson varit å bane. Icke för deras, men för sin egen
värdighets skull ville hon ej söka andra eller närmare
upplysningar i detta afseende, än de smekningar, till
hvilka hon blifvit ett opåräknadt åsyna vittne. Hon
gick således hastigt ur lusthuset, der hon lemnade
Thiodolf qvar, ensam med sin förlägenhet och sin
frätande barm.

Ett föga mindre öfverraskande uppträde väntade
Matbilda, då hon kom in i sina rum. Förtviflad kastade
Elsa sig der för hennes fötter och bad — icke om till*
gift, ty hon hade intet på sitt samvete, ingenting att
förebrå sig — men om miskund med hennes
oférvåi-lade missöde. »Hennes nåd» — så förmälde bon —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 12:32:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtvenne/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free