- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
362

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af häpnad, då en karl inträdde, sluskigt klädd, med
vilda åtbörder, bister uppsyn ocb skelande blick. De
fixerade bvarandra skarpt och stillatigande ett par
minuter, då den fremmande bröt tystnaden med utropet:
»Ja, det är verkligen hon, fastän betydligt äldre och
finare utstyrd, än då vi råkades i våra yngre år. Så
friherrinna du blifvit, heter du i alla fall Theresa och
måtte väl känna igen bror din?»

»Himmelens Gud! skulle det vara möjligt?» utbrast
Therese, i det bon satte begge händerna för ansigtet.
»Men nej, ni vill blott bedraga mig; ni har inga bevis
på hvad ni säger.»

•Ni? Ha, ha, ba! Således icke duf som fordom,
h*f ba, ha!» skrattade den fremmande, hemskt. »Och
bevis äskas äfven här, liksom stode jag redan inför
domstolen och underginge ranrakning. ... Nå väl,
känner hon igen den här, som hon för många år sedan
gaf vår far, hvitken längesedan är i herraoom, ooh
som på sotsängen gaf mig ringen, just för att kunna i
nödfall bevisa benne, att jag är den jag är?»

Den fremmande framtog ur vestfickan och förevisade
den ring, om hvilken läsaren redan ett par gånger förut
hört berättas.

Therese syntes öfverraskad och drog en djup suck.

»Jag ser, att jag är förlorad,» yttrade bon,
ångest-fullt vridande sina händer. »Du kommer för att draga
nig med i förderfvet; ty för dig finns ingen annan
räddning, än flykten, belastad som du är med en
Modig missgerning.»

F rem lingen (eller,, som vi i det följande, ulan att
fela mot berättelsens sannolikhet, torde kunna
benämna honom: gesällen) studsade. »Du vet således redan
hvad som har händt, märker jag. Så mycket bättre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 12:32:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtvenne/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free