- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
379

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Farväl för denna gången — det vill säga för evigt.
Jag bade väl mycket mer alt tillägga; men min
plågoande slår larm på dörren, tjuter och vill slippa in.
Dessförinnan är det något, som måste undangöras.
Hvaruti det består ocb bvarföre saml huru det skett,
må de efterlefvande förtälja.

Jag har städse lefvat ocb dör nu

din hulde far
Ludvig Leyonberg.»

Förstenad stod Thiodolf flera sekunder med brefvet i
handen och stirrade på de svarta boksläfvernas
sorg-drågl. Först kunde han ej förlika sig med tanken att
vara. faderlös; sedan icke begripa orsaken att Ludvig
slutat som sjelfspilling. Men just derpå tydde hela
skrifvelsen. »Således måste det vara det andra brefvet,
som innehåller de bedröfliga upplysningar, jag behöfver
och för hvilka jag bäfvar,» utbrast Thiodolf och bröt
med en djup suck och darrande hand det svarta sigillet.

Han irrade sig icke: Ludvigs gräsliga slut och det
skymfliga uppträde, som föregått i hans eget hus, voro
i denna skrifvelge omständligt skildrade.

Naturen kräfde ut sin rätt. Thiodolf sörjde, gret,
men ryste. Modrens hela lefnad bade förbillrat och
fläckat haos föräldrars olyckliga giftermål: fadren*
dödssätt hade derpå nu satt sista fläcken — kronan på
verket’.

Under det Thiodolf lyckönskade sig att vid den
förskräckliga slul händelsen hafva varit på så långt afståpd
från dennas skådeplats, att ban befunnit sig utom skottr
båll för fasan, jemmern, uppseendet och nyfikenheten,
trifdes han likväl icke på Holmen, ensam med sina
mörka tankar. Den husliga sällbet, som blomstrade
på Berga, drog honom dit med magnetisk kraft. »Huru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 12:32:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtvenne/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free