Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höllo stilla och gingo fram till dem som vält» för Att’
bistå dem, om de kunde och bjelp behöfdes.
Ingeo hade blifvit förderfvad till lif eller lem, men
ej heller någon sluppit undan mindre åkommor» och
deröfver pesterades erbarmligt.
Bonden» som körde lasset» fick först sin vagn
upp-rest och hvad han hade alt forsla ånyo inpackadt»
hvar-efter han utan tidsutdrägt fortsatte sin väg. Med
fångtransporten gick del låogsammare» och bland förban^
nelserna» som derifrån skallade, urskilde Elsa med
bestörtning och förskräckelse sin morbrors röst.
Varsamt och darrande frågade hon gevaldigern»
hvilka bans fångar voro» bvad de hade gjort och hvart de
skulle föras.
»Till Marstrand,» blef svaret; »men deras tillar och
mandater i ro mig obekanta.»
»Jag tyckte mig likväl igenkänna» . . .
»För tusan, ja! du känner icke galet» och jag ocksi
känner igen dig, Elsa, min rara tös!» afbröt en bland
fåbgarne.
Det var skomakargesällen» sjömannens mördare,
hvilken» benådad till lifvet, undergått spöstraff och
kyrko-plikt och nu fördes till lifstidsarbete på Garlsten.
Gevaldigern beviljade icke långt rådrum till samtal.
På Elsas fråga, om hon finge gifva fången något
penningar, svarades »nej»; men ville hon lemna dem till
gevaldigern för fångens räkning, så ansvarades att de
också skulle komma honom tillgodo.
Elsa hemsökte sin lilla skatt och lemnade en grön
sedel åt fånggevaldigern.
»Det skall bringa dig lycka, min rara tös!» ropade
fången. »Hade syster min varit så klok och så
beskedlig som du och stannat qvar i Ijensteklassen, så hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
