Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En isköld af fasa ilade genom Elsas idror, och
pliten slant ur hennes händer ned pi marken.
»Förskräckligt!» utbrast hon; »det var således
sjelf-spillingens andelösa lekamen, som höll på att ännu
en gång kosta min arme morbror nacken, då han,
fast-kedjad vid vagnen och fjettrad, stjelpte i den branta
backen. Hvilket olyoksbringande namn, det Leyonbergska,
för vår släjjt! Och hvad hade min. stackars mor i
deras att göra?»
»Är hon tokig, den der? eller hvad är det hon står
och mumlar vid sig sjelf mellan tänderna?» frågade
billkarlen Elsas skjutspojke, medan han spände ifrån.
»Icke har hon alla skrufvarne i bebåll; ty hon gaf
en grön tia på vägen it en af lifstidsfingarne, som vi
mötte,» blef svaret.
»Har hon godt om gröngölare och gulingar och ger
friska drickspenningar, så skall hon få vara så tokig
bon nånsin vilL Det blir nog slutligen någon ändi
tokigare afnämare pi pigmarknaden i Westerås, dit hon
sannolikt nu är stadd pi resan, som kommer att
betala violerna.»
Elsa gaf icke akt pi hållkarlens speglosor, men
gladde sig åt hans ifver att snart skaffa henne skjuts, och
fortsatte sedermera utan vidare äfventyr sin resa till
dess bestämda miL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
