- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
393

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att bekänna. . . . Elsa, milt barn, luta dig mot mitt
bröst: jag vill omfamna dig, ty du dr . . . min
dot-ter.»

»O, min Gud!» snyftade Elsa. »Att den saligheten
också var mig en gång beskärd, att få uttala det ljufliga
ordet moder! Denna stund ville jag ej bortbyta mot
hela baron Thiodolfs egendom.»

Tbiodolfs namn gjorde på Therese elt smärtsamt
intryck. »Han har med otacksamhet belönt allt hvad
jag gjort för honom,» påstod hon, »Det sker honom
derföre icke mer än rätt, att hela verlden blir
underrättad om, att jag hafl eh dotter innan han föddes.»

»Han vet det redan: ban känner mig,» hviskade Elsa.

Ocb nu förtäljde hon allt hvad som tilldragit sig
från den lid hon tog tjenst på Berga.

»Du har således vetat, att jag var din mor, flyttat
till denna ödemark, för att tjena mig, och ändå tegat, af
öm grannlagenbet att icke såra mig!» yttrade Therese,
när Elsa slutat sin berättelse. »Etsa, mitt barn!
hvar-före kan jag ej vedergälla dig med annat än ord?»

»Ert erkännande ocb modershjertat, som klappar
för mig, öfvergå all annan vedergällning. Måtte det
endast icke alltför snart upphöra att klappa!» suckade
Elsa.

»Denna önskan är förgäfves,» svarade Therese med
matt röst. »Dödens kalla hand är redan utsträckt
öfver mig. Jag är nöjd, då jag får dö i det enda barns
famn, hvilket ej skäms för sin mor. . . . Spegla dig
i mitt öde, kära Elsa! Flytta aldrig hem till en karl,
innan du blifvit vigd vid honom, och tag aldrig Ull
man någon, sdfa tycker sig vara båttre än du.»

Och med knappt hörbar stämma tilläde hon: »Hvad
jag blifvit lyckligare, om jag sluppit min högdragng

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 12:32:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtvenne/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free