- Project Runeberg -  En återuppstånden skämtare. Camera-obscura-bilder från 1840-talets Stockholm /
6

(1885) [MARC] Author: Mauritz Cramær With: Birger Schöldström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning [av Birger Schöldström]

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samt brustit i redovisning (omkring 80 rdr!) för några
honom till försäljning anförtrodda varor, men att rättelse
deruti blifvit vunnen och firman för det oredovista
godtgjord, hvarföre den för den skull ej hade något olofligt
förhållande att tillvita Palmlund (lika litet som Rosvall)
samt nedlade sin talan i målet“. Kämnersrätten frikände
dem båda helt och hållet.

Men icke desto mindre lät dåvarande polismästaren
Hultberg i häkte qvarhålla de frikände. Detta kom till
Dagligt Allehandas öron, och denna tidning (då redigerad
af W. F. Dalman) slog larm i lägret med den effekt, att
Svea hofrätt infordrade handlingarna i målet (för hvilket
D. A. dessutom fullständigt redogjort). Hofrätten
förordnade, att Palmlund och Rosvall “omedelbart skulle
frigifvas“, men icke ens nu släptes de ur fängelset. Det
fordrades sjelfva justitiekanslersembetets inskridande för att
få bugt på polismästaren Hultberg och hans egenmäktiga
och lagstridiga förfarande. Denna olaga häktning blef ock
strax derefter en af de många anklagelsepunkterna, hvilka
ledde till Hultbergs afsättning.

Att offret för det nämda orättrådiga förfarandet, Mauritz
Palmlund, för framtiden ej med blida ögon skulle skåda Stockholms
polis, var naturligt, helst han ej tyckes fått ens den
ringaste upprättelse för sitt olaga qvarhållande i fängelse.

Det var efter denna händelse han antog namnet
Cramær. Han tyckes en tid derefter vistats i sin födelsestad,
ty i hans 1845 utgifna diktsamling “Ljud och Oljud
finnes ett stycke: “Afresan från fosterbygden den 12
september 1840“, der han bland annat klagar öfver, att
han ej kunnat finna sin moders graf, emedan Visby gamla
kyrkogård blifvit grusad:

— — — jag till den boning ilar.
der den huldaste bland mödrar hvilar,
för att egna hennes stoft en tår.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:46:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmskamtare/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free