Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning [av Birger Schöldström]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framstående eller lofvande skriftställare, från och med
Fredrika Bremer, Blanohe, Carlén, Karl Kullberg, Nybom,
ända ned till signaturerna Hj—e (Rudolf Hjärne) och
W. R. (nu mer generalpostdirektören Roos). Både
utgifvarens och medarbetarnes namn tyckas borgat för, att
då de upptogo Cramær ibland sig, de icke ansågo honom
vara något “vanfrejdadt subjekt“.
Caprices bidrag i Figaro voro ganska talrika, än
något allvarliga, än skämtsamma. I denna samling
meddelas exempel på båda arterna.
Ej minst lyckad var Cramær i den parodiska genren.
Här nedan må anföras ett exempel derpå.
Vintern 1847 gafs å Kungliga teatern en minnesfest
öfver Tegnér. Den var anordnad af Blanche, hvilken då
var teaterns literatör. Den “sol“, hvarmed sista tablån
belystes, tyckes varit mycket besynnerlig: tidningarna
talade i skämtsamma ordalag derom, och Caprice uppvaktade
i Figaro för den 14:de mars med en “Sång till Solen
(n. b. den på Kungl. teatern i Tegnérsfesten exponerade
grannlåtssolen)“:
Dig jag offrar en sång
från min gungande stol,
du obäkliga sol,
som för stadens publik
stod med strålar så rik
på vår kungliga scen,
der ditt rysliga sken
skrämde templets salong.
Se, Esaias var död
och i Valhall en gäst,
och i hydda och borg
smög den klagande sorg;
då författaren Blanche
tog farväl af sin branche
för att ordna en fest —
ett förhoppningsfullt stöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
