Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kutterbrigg, bemannad af pennans folk - Mathias Vimpels afskedsvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ämnar sig fienden plundra,
begynner det blott lukta krut,
och börja kanonerna dundra,
då blir det prosaiskt till slut:
kamrerens geni knyts i bindel,
magistern går bums ner till Ran,
och blåstrumpan, hon får en svindel —
det blir hennes sista roman.
Jag vistas väl ofta på främmande strand,
men hjertat, det längtar mot Norden.
Der ligger mitt älskade fädernesland,
det skönaste land uppå jorden.
:‖: Ej rikedom gästar dess trefliga tjäll,
men mandom och trohet bo inom dess fjäll. :‖:
Här hemma jag knöt mången midsommarskrans,
som pojke och tog mina svängar
och tjustes af sagan om elfvornas dans
på dalarnes grönskande ängar:
:‖: men sjuttonde året mig sjölusten gaf,
och så bar det af öfver stormande haf. :‖:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
