- Project Runeberg -  En återuppstånden skämtare. Camera-obscura-bilder från 1840-talets Stockholm /
42

(1885) [MARC] Author: Mauritz Cramær With: Birger Schöldström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bodmamsell - ”Lejonet”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En bodmamsell.

(»Symamsellerna».)



Melodi af J. W. Söderman.

En bodmamsell, hvad är väl hennes lott?
Jo, att vid disken ständigt sitta klistrad.
Har hon en sorg, om aldrig så förbistrad,
hon måste vara glad och skämta blott.

Hon bör af spegeln vinna tillförsigt,
ty med sitt yttre skall hon göra under;
magnetiskt söka kunder efter kunder,
det kallas att uppfylla rätt sin pligt.

Ett smått koketteri hör henne till,
hon måste med natur och konst charmera,
anständigtvis sig låta kurtisera,
men narra hvarje näsvis sprätt april.



*


”Lejonet”

[1].

(»Symamsellerna».)



Melodi: Marcaillou’s polka.

Uti Stockholm man lider på lejon ej brist,
de svärma på Norrbro liksom mygg, gu’nås så visst!


[1] Den i våra dagar uppnådda sociala jenmlikheten, åtminstone i
mansdrägternas snitt och allvarsamma färg, gör, att ett yngre slägte
kanske ej har fullt klart för sig, huru ett »lejon» i Stockholm på
»Symamsellernas» tid såg ut. Betraktar man modeplanscher fran 1848,
ter sig en »lejon»-skrud från den tiden så här: breda, öfver fotens
framsida mer än behöfligt breda, blanklädersstöflor; grårutiga byxor;
s. k. polkafrack, vanligen i oliv- eller butelj-grön färg samt med
temligen korta, afrundnde skört och blanka knappar; brokig
silkessammetsväst med en guldkollier slingad deröfver; svart, glänsande
sidensargelånghalsduk med en glittrande nål; samt öfverst på de brända lockarna
en bredskyggig grå, hög hatt. Sådana företeelser ser man i våra dagar
endast på sekundteatrar, då äldre, naive skådespelare vilja spela sprättar
»från landsorten»; men år 1848 »svärmade de på Norrbro liksom mygg».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:46:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmskamtare/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free