Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En söndagsmiddag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En söndagsmiddag.
Tram tara ram tram, tram tara ram tram, ta ra ra
ram, pang, kling, klang!... Vaktparaden rycker fram
öfver Gustaf Adolfs torg. Det är söndagsmiddag, solsken
och vackert väder, men kallt, som skildtvakten säger,
“utaf sjelfsvedda tusan“. Gardesmusiken frampressar ofantliga
qvantiteter väder, men ändå är fara värdt, att tonerna,
liksom under salig Münchhausens tid, frysa fast i rören.
Rimfrosten har förvandlat alla mustascher till glindrande
diamanter och alla näsor till renaste guld. En ståtlig
beridare styr en eldig fåle framför musiken, omgifven af
en oräknelig svärm i takt marscherande käringar, pigor,
pojkar, drängar i sämskskinnshandskar och galoscher,
kanonierer med hårkanoner vid öronen och välväxte
lifgardister i släpuniform, med mössan hvilande på yttersta
örsnibben på ett sätt, som skulle djupt förbluffa en i
tyngdlagarne durchdrifven Upsalaprofessor.
Ehuru trängseln på torget är stor, ligger dock ej
någon större liflighet öfver det hela. Den kalle nordbons
sinne uppenbarar sig uti allt och äfven på detta ställe.
I denna massa af menniskor, hvarest hvarje individ
infunnit sig för att finna en liten förströelse, söker man
förgäfves att upptäcka en lifligare gest, ett halfqväfdt utrop
af förvåning, glädje eller öfverraskning; och att döma af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 18:46:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/cmskamtare/0054.html
