Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En söndagsmiddag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de stela och tunga ställningarna, de tröga vändningarna,
de orörliga anletsdragen, skulle en åskådande sydländing
utan all tvekan tro samlingen vara föranledd af en mycket
populär mans jordfästning eller något dylikt.
Man intager sin s. k. kyrksup och sitt salta kött på
Opera-källaren och mår väl! Men man är för mycket
rädd om sig för att genom ett leende ansigte och ett
lifligt väsende meddela sin glädje äfven åt andra. Vare
detta nog om folklynnet. Att de raffinerade kretsarne
frambringa drifhusväxter af sydländsk natur, hör ej hit;
men svårligen blir den “oraffinerade“ glad och liflig utan
“svenska drufvans“ mellankomst... och denna “drufva“,
denna glädje?! Arbetaren i Paris går för sin sparpenning
på spektaklet; arbetaren i Stockholm bär sin till
krogdisken. Den förres spirituella lynne är alltid öppet för
själens njutningar, den senares liknar deremot en
luftballong, som först måste fyllas, innan den kan bana sig
väg till de högre regionerna.
Vaktparaden har försvunnit ur sigte, och folkmassan
skingrar sig långsamt åt alla håll. Tills paraden inträffar,
äro torg och bro så tätt befolkade, att hela platsen liknar
en i rötmånaden utslagen sirapsklick, hvaromkring
flugorna församlat sig för att intaga sin måltid; men
ytterligare partier tillstöta från torgets alla fyra väderstreck,
och som paraden svänger af vid Lejonbacken, äro både
bro och torg rensopade. Man blåser i fingrarne, stampar
med fötterna, sätter händerna för sina frusna öron, rigtigt
gråter af kylan, tills sista tonen smattrar i de ståtliga
valdhornen, och då är man på springande fot, hvarthän
ögat än rigtas, åt hvilket håll man må se.
Vid ena broändan står, sedan folkmassan skingrat sig,
en ung man om några och tjugu år. De friska kinderna,
den rena pannan och den ärliga blicken båda något godt.
Klädseln tyckes antyda något midt emellan student och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
