Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Operakällaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
à la rofdjur, än hvad fallet är med henne på ett annat
ställe, der alla äta vid samma bord, på samma gång och
af samma rätt. Deremot på en restauration, ehuru man
kan äta vid samma hord, är hvar och en isolerad.
Individens problem är här att för minsta möjliga kostnad
äta sig mätt, och denna uppgift löser han äfven sans
façon. Ingen konversation, mycket mindre något skämt.
Käkarne smälla, tänderna skramla, ögat är rigtadt på
tallriken, och tages det händelsevis derifrån, sker det ej
för annat än att kasta en snål mönstrande blick på
grannens kanske läckrare portion eller för att med djup
eftertanke granska matsedelns innehåll och jemnföra den
med plånbokens.
Klockan är 3 på middagen. Herr X., restauratör
vid Gustaf Adolfs torg, har ett vackert etablissement och
står vid denna tid vid sin disk. Framför honom ligger
den mystiska griffeltaflan, som vid liqviden tjenar till tolk
och medlare mellan “le chef d’dtablissement“ och den
mätte gästens plånbok; till höger om sig har han griffeln
och till venster snusdosan, denna senare uteslutande till
gästernas beqvämlighet, ty “måssiön“ sjelf snusar aldrig,
om ej “par plaisanterie“. Han är rädd om sitt väderkorn
för att kunna vädra upp kockens eller hushållerskans mest
omärkliga fauter.
Man föreställer sig kanske herr X., såsom en stel,
cirklad figur, i svart frack och hvit halsduk, ett af dessa
hofmästare-original, som man här och der påträffar i den
högre aristokratiens salar. För ingen del! Herr X. är
tvärtom en förbindlig man, som klär sig elegant efter
senaste mode och slösar otrolig tid på sin hårläggning.
Ett förbindligt leende spelar kring hans läppar, och han
är allas vän. Han politiserar ej, disputerar lika litet,
inlåter sig ännu mindre i reflexioner öfver allmänna eller
enskilda ärenden, och hela verlden är derigenom nöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
