- Project Runeberg -  En återuppstånden skämtare. Camera-obscura-bilder från 1840-talets Stockholm /
64

(1885) [MARC] Author: Mauritz Cramær With: Birger Schöldström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - -s Café

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En annan: A propos kungen!... En så’n Strandberg
att kyssa Elma Ström i “Hvita frun“!

En tredje: A propos Elma Ström! Har ni hört, att
Blanchen är förlofvad med Wilhelmina Eundin? [1]

En fjerde: A propos Blanche, så har Kullberg gått
in i Aftonbladet på Esbjörns-dagen, sedan han förut så
klatschat det [2].

En femte: Apropos Aftonbladet, så har äfven
Statstidningen nu fått ett hjerta, fast med ett maner framför [3].

Café-geniet instörtar nu. Han talar för ögonblicket
ej om annat än Riddarhuset, hvilkets ledamöter han tycks
känna på sin fem fingrar. Han vänder sig derefter till
ett af småborden, hvarest en äldre man ögnar i en bok.
— “Man studerar väl ej Paul de Kock!“ — frågar geniet
spetsigt. — “Hvad heter skräpet?" — “Jo, skräpet heter
“Min hustrus man“ — svarar den gamle långsamt, då
geniet [4] svänger sig om på klacken och begär en “blandare“. Derefter mönstrar han med öfvad blick de närvarande,
för att bestämma, ho denne blandare betala månde. Hans
val faller på vår Olle, som sitter tankspridd i ett hörn af
rummet vid sitt vinglas... för ingen del 1,000-årigt.
Dominospelet är snart slut — Olle har naturligtvis tappat;
han betalar, och geniet går.

*



[1] Elma Ström (sedermera fru Billing) och Wilhelmina Fundin, d. v. sångerskor vid Kongl. teatern.
[2] Kammarjunkaren Karl Kullberg, den bekante skriftställaren,
skref då kåserier i Aftonbladet under signaturen Esbjörn. Han hade
förut, såsom medarbetare i »Freja», legat i polemik med A.-B.
[3] Denna efter våra dagars tycke skäligen tarfliga witz afser f. d.
kornetten H. E. Mannerhjerta, kostymordonnatör vid Kongl. teatern
och 1845 notisör i Statstidningen.
[4] »Café-geniet» torde igenkännas af mer än en äldre stockholmare,
som väl ock förstår det dräpande personliga i den här citerade
boktiteln. Mannen är för några år sedan afliden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:46:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmskamtare/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free