- Project Runeberg -  En återuppstånden skämtare. Camera-obscura-bilder från 1840-talets Stockholm /
65

(1885) [MARC] Author: Mauritz Cramær With: Birger Schöldström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Nihil“

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

“Nihil“.

(Ett äfventyr på Kongl. teatern.)



Magister H. är lika stark kurtisör på alla kaféer,
hvarest han likt ett tankstreck ligger öfver disken från
morgon till qväll och qväll till morgon samt håller
vanligen ut dermed på ett och samma ställe, tills han af det
eviga liggandet får — blodstörtning. Han talar aldrig,
utan han hviskar, och han suckar lika litet, utan pustar.
Har han blott en flamma, blir han aldrig rätt glad; men
har han äfven en reserv-flamma, är han dubbelt muntrare
och hviskar dubbelt så träget. Han var en dag förliden
vecka kl. 6 på aftonen på ett kafé vid Drottninggatan.

Denne passagerare, en Bläckstadius in folio, blott ett
tiotal yngre, hade nu en vän i notarie Krakenberg, en
qvick karl i sina egna ögon och dertill stor beundrare
af magisterns hviskningsmani, likasom denne var det af
Krakenbergs qvickheter. Huru magistern erhållit sin krans
på parnassens spets, gränsar till det obegripliga, och huru
ett sessionsbord kan hafva så stor brist på ledamöter, att
notarien kunnat få rum vid ett sådant, är ändå
obegripligare. Herr notarien kom imellertid in på samma kafé
vid samma tid. Magistern stod lutad öfver disken och
tittade sin flamma in i hvitögat, då notarien inträdde.

— Var bror på Elvers [1] soirée? — hviskade magistern.

Notarien, som alltid ville passera för en romare,
svarade helt kort ett: nihil!


[1] Violinisten i k. hofkapellet K. C. K. Elvers (f, 1803, d. 1867).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:46:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmskamtare/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free